Konstfacks vårutställning, Platform Stockholm & Färgfabriken, 2025




Angle (2024)
600 x 300 x 6 cm.
Paper pulp, glue, ash, washers, screws










Transfer / Överräckning (2025)
Screenprint on paper
22,5 x 32 / 64 x 90 cm.

Transfer / Överräckning is both a graphic print when unfolded (a list of frottaged words found on vehicles) and a folded pamphlet for the viewer to bring home. The text is written by Oskar Enetjärn, developed from a joint discussion about the role of the Road in language. In the four short stories, different types of journeys are played out: a transformation of a tissue paper, a description of (our) collaboration, a tracing of a word (Väg) and a coming-of-age road trip.





”Någon färdas längs tågspåren mellan Oslo och Göteborg, somnar och drömmer sig bort till andra platser i det förgångna. Outredda tankar aktiveras under sömnen, kanske på grund av den fysiska tillbakagången, den i någon mån negativa rörelsen som sker mot hemlandet. Under resan påbörjas en omedveten nedstigning i drömbilderna som sömnen matar fram, och efter uppvaknandet fortsätter denna nedstigning i det fysiska, i den resväska som vilar på sätet intill någon vid tågfönstret. En bit papper grävs fram ur väskans inre, ur ett av de minsta facken och läggs därefter upp i det tunna ljuset som vilar på ett blankt, utfällt fönsterbord. Pappersbiten, som har varit instängd i flera år, har en märklig form och en närmast urlakad vit färg; ändå går det att skönja en logotyp, och i viss mån fortfarande känna papperskvaliteten mellan tumme och pekfinger.
     Pappersbiten är, eller var, en servett, men också ett minne som sakta tynat, som lagts bort längst ner och som med tiden har ändrat form och anpassat sig. (...)”





“En sagoaktig berättelse börjar ta form under en vinter. Det finns riktlinjer att följa, och utdrag ur sekundärlitteratur läggs fram och diskuteras under mötena kring utformningen. Berättelsen ska vara del i ett samarbete, och där den ena parten försöker att verbalisera sin skönlitterära grundidé, fungerar den andra parten mer som en utförare, en skrivare. Samtal hålls, utkast påbörjas, och den förhoppningsvis sagolika tonen i berättelsen försöker att manas fram genom att skrivaren läser Rövarna i Skuleskogen och Vägen till Klockrike under arbetet. Böckerna uppskattas sedan tidigare, men läses nu på nytt för att prosan däri ska smitta av sig på texten – ge både den och utföraren lite av sagans vägledning och stöd. Anteckningar börjar föras, och sneda bilder av bokuppslag i dåligt ljus börjar hopa sig i skrivarens mobil. Med tiden börjar berättelsen att sippra fram under en form av vänskaplig tillsyn, under en jämn ström av kommentarer från den part som följer skrivandet lite på avstånd, och mäter litterära resultat mot de egna förväntningarna.
    Texten berättar om två män som ger sig ut på en resa, och är medvetet vag gällande både fiktionsvärldens tidsförankring, och vad själva målet för resan är. De två karaktärerna ska skilja sig åt, det är tydligt – gällande lynne och person, men även gällande inställningen de har till språkets och tecknens giltighet. (...)”